Tomas "Håkki" Erikssons Drömelva: "De uttagna spelarna hade humor"

(2020-12-30)
Tomas "Håkki" Eriksson är en välkänd profil i Västra och inte minst inom fotbollen i Fränsta IK.
45-åringen blir sist ut i år att presentera sin Drömelva han spelat med genom åren.
– När jag kollar igenom min elva så ser jag att nästan samtliga hade lika mycket humor som de var bra spelare, säger "Håkki".

Tomas Eriksson vem är det? Men säger du "Håkki" vet hela västra vem du menar. Smeknamnet fick han tack vare sin frisyr av tjeckisk hockeymodell under 80-talet. 45-åringen har varit engaerad i Fränsta IK som spelare, tränare, ledare och mycket annat genom åren. Men karriären började faktiskt i Ljunga IF.
– Jag var målvakt fram till jag var 17. Vi hade ett bra juniorlag i Ljunga med de bästa spelarna från Ånge till Torp. Så hörde Lars Sundström av sig som då tränade Ljunga i division.3 och tyckte jag kunde komma och vara med i A-laget. Dom hade bara en keeper då och det var Börje ”Bärlan” Ärlesved. Första träningen sköt dom volley från några meter för att ”göra något kul”. Bärlan lärde mig då att om man egentligen inte har någon chans att rädda ett skott, så kan du göra något djävulskt oväntat så att skytten tappar koncentrationen. Ett dansnummer eller låtsas prata med stolpen t.ex. Än idag tycker jag detta tips är otroligt roligt och det funkar banne mej ibland, säger "Håkki".

Men karriären mellan stolparna i Ljunga blev emellertid kort för "Håkki".
– Vi trillade ur detta år, 1992, trots en riktigt bra startelva. Gamla materialaren Nisse Andersson grät och skällde ut oss. I fyran kom några bra målvakter och framför allt en Brasse vid namn Uilson. Han var grym och hade en helt annan stil. Så det fanns liksom inte plats för mig, så jag sadlade om till utespelare. Det skulle jag nog aldrig gjort för jag var faen så mycket bättre i buren.

Så du bytte klubb?
– När Fränsta gick upp i trean gick jag dit. Troligtvis var jag den som var absolut längst ifrån att ta en plats på planen, men min roll har nästan alltid varit att få andra att trivas. Så jag känner fortfarande att jag bidrog till att FIK var bra på något sätt. Och faktum är ju att jag spelat för FIK sedan mitten av 1990-talet.

Allt har inte varit en dans på rosor?
– Nej, det har varit en hel del tunga år också. För några år sen var jag tränare, lagledare, materialare, spelare, sponsor, skjutsare och integrationssamordnare för A-laget. Det jobbigaste idag är att man inte kan jämföra med hur det var förr. Då fanns det mängder med spelare, ledare och ideella krafter. Idag byter bänkade spelare lag, man vill ha skor, man vägrar betala en träningsavgift på 600 kronor och så vidare, "ministjärnor" (suck). Och vi klubbar ska liksom bara vara glada över att dom vill vara med oss. Knäppt.
"Håkki" fortsätter.
– Anyway, ditt jobb med Lokalfotbollen är fantastiskt, Janne. Redan innan Coronan så hade jag tappat intresset för elitfotboll. Tänk att vi betalar fotbollsspelare bättre löner än cancerforskare. Jag är less på alla pengar. Tycker om att engagera mig lokalt och ditt jobb är värmande. Drömelvan är som roligast när det är lokala lirare. När jag kollar igenom min elva så ser jag att nästan samtliga hade lika mycket humor som de var bra spelare. Tydligen är sånt viktigt för mig, avslutar "Håkki" innan han ger oss sin Drömelva.

Målvakt:
Tony Larsson (nu Eklund)

Född: 1966
Moderklubb: Fränsta IK
Övriga klubbar: Östavalls IF

– Tony var precis som man ville att en keeper ska vara.. orädd, galen och enormt atletisk. När Fränsta låg i division 3 var han stenhårt stabil. Han hade räckvidden och sköt troligen hårdast i laget. Jag minns en träningsmatch mot GIF:s juniorer i Nordichallen typ 1997. Han fick springa utanför straffområdet och dra en rensning som for rakt upp i taket. Det hade ingen någonsin sett tidigare och juniorerna var tagna. Dessutom rökte han ibland och det vet man ju att bara stora spelare gör (Elkjaer, Cruyff, Socrates).Främste utmanare om målvaktshandskarna var Ljunga IF´s Örjan Nordlund, en mästare i publikräddningar i klass med Ronnie Hellström- och Sven-Gunnar Larsson.

Högerback:
Magnus "Tuss" Lundgren

Född: 1976
Moderklubb: Fränsta IK
Övriga klubbar: Ljunga IF

– Legendaren Hasse Lundgrens (R.I.P.) grabb, och därifrån kom intresset. När han gick på fotbollsgym i Sundsvall så var han ordinarie i Ljungas division 3-lag och tränade mycket med GIF som då var ett bra allsvenskt lag. När Ljunga ramlade ur så kom han hem till Fränsta och basade i trean där. Hans kant var stängd. Punkt. Bilden vi alla har av "Tuss" är att han glidtäckt ut en boll till inspark så att ena shortsbenet åkt upp i ljumsken i minut 3.. sen såg han ut så hela matchen. Spelförståelse, grinig och enorm kondis. Var på väg att byta klubb men fick då ett lass ved. Spelade en hel match med ett stort halsband med ett ännu större smycke på i ena skon utan att märka det. Även känd för att ha tejpat fel fot. För 2 år sen fick jag med honom i en B-lagsmatch mot Stöde. På avsparken skulle vi passa honom, men när han skulle möta bollen drog han baksidan och fick byta. Det var hans första match på 10 år.

Mittback:
Magnus "Magge" Eriksson

Född: 1968 (?)
Moderklubb: Fränsta IK
Övriga klubbar: Ljunga IF

– Vilken lirare alltså. Förlorade inte en enda närkamp, men det var för att han aldrig var i en. Han såg ut som teflon.. Motståndarnas forward skulle precis skjuta så slank "Magge" förbi med bollen och passade den lugnt vidare. Hade en slags hem-passningsfint som varenda forward gick på och vips fick han några extra sekunder. Ren kvalitet! Någon gång i framtiden är vi nog många som vill veta varför han inte gick till Ljunga när dom var som hetast. Han var Fränsta trogen förutom kanske några kamper för Ljunga sista året innan pension. Det är så kul att se att ena grabben (Nicke) har ärvt pappas lätta tassar.

Mittback:
Urban Hagblom

Född: 1965
Moderklubb: Ljunga IF
Övriga klubbar: IFK Sundsvall och numera sportchef i GIF Sundsvall sedan många år.

– I Ljunga hade vi en ganska rolig period efter att vi halkat ur division 3. Ett gäng som lagt av drog igång igen och vi fick några vassa juniorer från Matfors som Micke Persson (R.I.P.) tog med sig. Det var Mickes första tränaruppdrag. Urban var väldigt bra och hade en jävla pondus. Förlorade sällan nickdueller och hade ett ruggigt skott. Han fick då ett telefonsamtal från IFK Sundsvall, då i division 2, men han trodde det var någon som skämtade med honom och lade på luren. Men han blev väl till och med kapten i IFK vill jag minnas? Efter detta ramlade Ljunga ur varenda serie, och jag minns att publiken inte vågade komma för tidigt till matcherna för då kanske dom var tvungna att spela. Urban tog denna plats i hård konkurens med Peter ”Stor-Peter” Larsson.

Vänsterback:
Kent "Kekke" Larsson

Född: 1976
Moderklubb: Fränsta IK
Övriga klubbar: Ånge IF

– Många har kanske glömt att "Kekke" var ordinarie vb när FIK var som bäst. Han plockade bort det som kom och levererade ytterbollarna han ville ha. Yttern är också med i min elva (se nedan) och FIK vann många av sina matcher tack vare vänsterkanten. Efterhand flyttades "Kekke" in på innermitt och sen som tung forward. Enormt spelsinne kombinerat med en stor vinnarskalle + att han gillar hårt spel. Man visste att om någon sänkte honom på planen så sa han inte ett ord, han klev upp, skelade med ena ögat och höll käften.. tills rätt läge kom och viss text saknas. Har också en döende svan i sitt register och har aldrig missat en straff! Gjorde några säsonger i Ånge, annars FIK trogen och lirar än idag där han stundom till och med vaktat buren.

Höger mittfält:
Daniel "Sella" Selin

Född: 1983
Moderklubb: uppgift saknas
Övriga klubbar:  Fränsta IK

– När vi fick Tomas Grim som tränare i Fränsta IK fick han med sig "Sella". Han var imponerande otränad efter några års plugg i London med lokal diet. Jag fattar fortfarande inte varför han ville lira med oss, han kände ju ingen av oss bönder, men han gillade nog att möta sina gamla polare i ett märkligt lag. Man blev liksom lurad av hans kroppshållning, han såg ointresserad ut.. the silent killer typ. Men far åt fanders vilken jävla fotbollsspelare han var. Otroligt skeva finter där backen trodde han kunde bryta men blev istället tunnlad osv. Vår skotska striker Kyle sa i halvtid en gång att han aldrig mer skulle komma ut och hjälpa honom på kanten för han tog sig alltid igenom själv. Extrem bollkänsla och en skön underfundig humor.

Centralt mittfält:
Per "Pelle" Lindh

Född: 1965
Moderklubb: GIF Sundsvall
Övriga klubbar: Stöde IF, Ljunga IF och Fränsta IK

– När jag gick i högstadiet så tittade man ju på Beverly Hills, tjejer och Ljunga IF. Då ett topplag med dyra lirare från när & fjärran. K.A. Kött pumpade in stålars och Benny Stenberg, Urban Bergström, Lars Öhling (R.I.P.), Henrysson och bröderna Johansson med flera hade det nog fint. I mitten stod ett vänsterfotat rivjärn från Stöde och gjorde illa alla oavsett tidigare klubbadress. Han var som en gråhund som fått vittring. Axelbred som en huggorm men med en salig vänster och en osalig käft där allt gick in och ut. Han kunde enkelt förstöra motståndarnas intentioner om att ”rulla boll i mitten”. På löpträningarna sa han att det var bäst att ligga först för annars fick man andas använd luft.

Centralt mittfält:
Edem Wale Morales Mortotsi

Född: 1993
Moderklubb: KC Trojans
Övriga klubbar: Fränsta IK, Edmonton Victoria10(2), Edmonton Green & Gold och FC Edmonton (Kanadas Premier League).

– För en handfull år sen var "Jeppe" Gullikson au pair i Kanada och lärde känna 2 killar där. Dom sparkade boll och hade inget att göra på sommarlovet och ville komma över och ha kul. Jesus, Maria och Josef... Vilka lirare! Egentligen borde bägge vara med i elvan, men Edem var klass. Snabb, aggressiv, kall, skev, stark, tvåfotad. Böjen sa efter en match att det räckte med att han typ vände sig lite mot Edem så satt bollen på Böjens fötter. Vi var en tunn trupp och drog ofta med 12-13 man på match. Detta år vann Svartvik serien, men med kanadickerna på Hemmanet så dominerade vi kampen och ledde med 1-0. Då löpte Edem sig fri och skulle hänga 2-0 men blev istället brutalt kapad bakifrån och skadad resten av säsongen. Bägge bröderna spelar nu i FC Edmonton (Premier League). Dock är båda fortfarande reggade för FIK !.

Vänster mittfält:
Fredrik "Lunken" Lundqvist

Född: 1971
Moderklubb: Fränsta IK
Övriga klubbar: 

– Ojojoj! Vilken vänster..och vilken ork! Spelidén som coach H-G Eriksson hade i Fränsta var att alla skulle passa bollen till Lunken hela tiden..och det lönade sig. Första året i division 3 så var "Lunken" galet bra. Jag vet inte om några lag högre upp hörde av sig, men han borde fått en chans uppåt. Avig, kvick och träffade nästan alltid mål. Kombinationen med "Lunken" och ena strikern i min elva var fenomenal. Ryktet går att han fick 1000 kronor per mål av någon. Jag firade nyår med "Lunken" ifjol och han måste sova i formalin för han såg precis likadan ut. Vi firade ju 100år i år med FIK och det hade varit väldigt kul att se honom där ute på vänsterkanten i några matcher.. Men vi hade ju ingen som kunde bjuda den där tusenlappen förstås...

Forward:
Benny Matsson

Född: 1978
Moderklubb: Ljunga IF
Övriga klubbar: Fränsta IK, IFK Sundsvall, Gefle IF, GIF Sundsvall och Ånge IF.

– Fotbollsmaskin! Jag har växt upp med Benny, och han hade en vidrig vinnarskalle. Han drog alltid saker lite för långt och gav alltid igen lite för hårt. Han har ju samma ögon som Peter Forsberg det vill säga. ”Du dör om Du försöker stoppa mig-blicken” Han var så otroligt proffsig i vårt lag i division 3 som egentligen var fyllt med väldigt bra amatörer. Körde extra fys, frisparkar, teknikbanor, åt rätt, massage osv. Enorm fysik, distinkt, hårdför, giftig och målmedveten. Benny har också en väldigt bra och smittsam humor som gör att det är otroligt roligt att ha honom i laget, och som idag att ha honom som tränare. Tror alla vi här hemma i vilda västra är stolta över Bennys framgångar, han är värd det!

Forward:
Roger Matsson

Född: 1957
Moderklubb: Naggens IK
Övriga klubbar: Ljunga IF och Fränsta IK

– Bennys "padre", Har sett likadan ut de sista 25 åren. Jag hann spela med Roger när Ljunga sladdade som mest i mitten på 90-talet. Troligen hade han inte spelat på något decennium, men högerfoten/vapnet satt kvar. När han var som bäst i Naggens IK så var han bland det giftigaste man kunde ha i ett straffområde i Medelpad. Många ville ha honom, men det var damer & partaj som fick honom (enligt han själv). Men vilken högerfot! Roger sköt så makalöst hårt och med precision. Med honom i laget var man aldrig  uträknad. 1 tjongboll & 1 frispark kunde vara 2 mål. Han har också en prima humor och skrattar som den där tecknade jycken Muttley, länk: https://www.youtube.com/watch?v=3uSTOHa4Im4 Ruggig historieberättare och fråga honom om Sveriges längsta nickmål, troligen skedde det i Stöde!

Avbytare:
• Micke ”Trixie” Dahl
– Gjorde aldrig en dålig match och tränar nu våra damer.
• Filip Filipovic
– Otrolig lagspelare och människa, han är lagkapten i min elva trots bänkplatsen.
• Daniel McCabe
– Hade inte hans fotleder låtit som chips hade han spelat i Allsvenskan.
• Oskar Nordlund
– Kommentarer överflödiga. En hårdskjutande och hårdnickande måljägare av rang som fortfarande är aktiv.
• Lasse Näsman
– Ljungas gamle skyttekung från Hassela som tackade nej till allsvenskt spel.

Tränare:
• Tomas Grim
– Fyllde 70 år i år. Detta var något nytt för oss i FIK. En humanist! Vi hade haft Bill Falk i flera säsonger och var spyless på tung fys, fotboll 4 dagar i veckan och hårda tag. Vi gillade Bill också, men med Grim kom en värme och en spelglädje. Störtskön humor och bra på att få oss att förstå fotbollens logik. Jag minns en match när vår målis var skadad och jag fick hoppa in i buren. Jag släppte in en billig frispark och sa efteråt till Grim att -Visst hade en riktig målvakt tagit den va? Han skrattade och sa ja absolut! Han var så otroligt lugn. Även om den sista säsongen var dålig så hade vi några riktigt roliga år med honom.

Lagledare:
• Tomas "Håkki" Eriksson
– Den platsen kan jag ta då jag inte färgar i den imponerande elvan varken som målvakt eller utespelare.

Materialförvaltare:
• Sven Dahlin
– Arg, ilsken, besk och högljudd.. men med glimten i ögat.

• Övriga Drömelvor